Ena dagen vaknar man med en sådan skön känsla i hela kroppen och slänger sig ut på en morgonpromenad klockan nio på morgonen, man är inspirerad och känner lycka! En sådan dag kan inget stoppa en.
Nästa dag känner man ingenting och blir liggandes i sängen hela dagen... knockad redan från start.
Tomhet.. jag känner verkligen ingenting, förutom små olycksvågor som smyger sig förbi då och då. Är så sjukt less på typ allt, vill bara hem till mamma och gömma mig i hennes famn.
En jäkla ensamhet är väl det enda jag möjligtvis känner, det rimmar ju ganska fint med tomhet. Något himla förhållande inbillar jag mig att jag inte behöver, har varit med om för många dåliga exempel. Och då inte bara mina egna, för några sådana har jag ju knappt haft. Vill bara ha någon som håller om mig om natten och inte släpper taget, bara så att jag får känna närheten och fylla det här jävla tomrummet för en stund. Sedan kan jag fortsätta lalla runt och lotsas som att "ensam är stark".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar